Semafor went confessional

E: Augustinus sitter vid skrivpulpeten med en gåspenna i handen. I bakgrunden hörs kyrkklockor och böner. Augustinus säger:

A: Jag bekänner, jag har använt självbiografin för att sprida tron på den enda och sanna Guden. Jag anklagar den hedniska världen och min bästis på lågstadiet. Förresten, det där jag skrev om att kvinnors röster borde förbjudas i kyrkan, jag ångrar mig. Jag hade ingen aning om att det skulle ge upphov till kastratsångare.

E: Läsaren ligger i soffan med en kopp varm choklad i handen. I bakgrunden visar TV:n ett avsnitt av Top Model säsong 5. Läsaren säger:

A: Jag bekänner, jag hinner knappt läsa klart en mening innan jag börjar tänka på annat. Jag anklagar katten som måste matas, tvätten som måste hängas, min personliga bankman som alltid är på semester. Förresten tycker jag att det är ett bra förslag, det här med en tunnelbanebutler som lägger livspussel åt en. Det är vad jag kallar ett solidariskt samhälle.

E: Heliga Birgitta vandrar på klostergården med en bibel i handen. I bakgrunden hänger Jesus på korset. Birgitta säger:

A: Jag bekänner, jag hittade på mina uppenbarelser för att få ett break i hushållsarbetet. Jag anklagar min svärmor och Martin Luther. Förresten, det där som Strindberg skrev om att jag var härsklysten och ville ha makt över männen, precis så var det. Det enda jag ångrar är att jag inte lyckades bättre.

E: Förläggaren sitter vid konferensbordet med rödpennan i handen. I bakgrunden syns årets bäst säljande titel. Förläggaren säger:

A: Jag bekänner, jag vill egentligen bara ge ut färgglada kokböcker. Jag anklagar lågkonjunkturen och den torftiga matkulturen i Sverige. Förresten tycker jag att vi lever i ett land som är så litet att det inte finns någon mening med att ha ett eget språk. Vi borde börja läsa och skriva på engelska, for sure.

E: August Strindberg vandrar på Östermalm med en käpp i handen. I bakgrunden myllrar alla hans rivaler och fiender. Strindberg säger:

A: Jag bekänner, det där med Heliga Birgitta var väl mest en fråga om avundsjuka. Jag anklagar min första hustru, min andra hustru och Ellen Key. Förresten var min eld inte alls störst i Sverige, jag ville bara att landets pyromaner skulle haja till.

E: Kritikern sitter i baren med en Staropramen i handen. I bakgrunden hörs Velvet Undergrounds I’ll be your mirror. Kritikern säger:

A: Jag bekänner, jag läste bara halva boken den här gången och bläddrade snabbt igenom resten. Jag anklagar förkylningen, bakfyllan efter Manilla, och mitt dåliga frilansarvode. Förresten undrar jag varför ingen pratar om hur mycket litteraturen parasiterar på kritiken.

E: Victoria Benedictsson står i rökrummet med en cigarr i handen. I bakgrunden syns hennes dammiga målarfärger: Benedictsson säger:

A: Jag bekänner, jag var helt ointresserad av Georg Brandes. Jag uppsökte honom bara för att få en skjuts i karriären. Jag anklagar alla som tolkat mina böcker i biografiska termer. Förresten var Ernst Ahlgren inte min enda täckmantel. August Strindberg var också en pseudonym jag använde.

E: Författaren sitter i biktbåset med en laptop i handen. I bakgrunden syns boktravar som når ända upp till himlen. Författaren säger:

A: Jag bekänner, jag har gjort livet till mitt ämne, jag har släpat allt i smutsen utan att få något ut av det, inte ens någon ordentlig royalty. Jag anklagar mina vänner, mina fiender, mig själv och mina läsare. Förresten är varenda ord jag skriver sant. Eller: tro inte ett ord av vad jag skriver.

E: Välkomna till Semafor goes confessional.