Torsdag den 2 december: Semafor goes rebel rebel

”Jag tror på den ensamma människan, på henne som vandrar ensam”. Så skrev Gunnar Ekelöf 1941. I den svenska samtidsromanen är det oftast mannen som är ute och spatserar på egen hand. Från Ulf Lundell till Per Hagman, från Kunzelmann till Kunzelmann, har han promenerat upp och ner för stadsgator och åberopat rätten att ställa sig utanför alla sammanhang.

Finns den kvinnliga litterära outsidern? Hur ser en feministisk skälmroman ut? Kan en kvinnlig romanfigur spåra ur utan att stämplas med en psykiatrisk diagnos? Kan hon vara både excentrisk och hyllad? Är längtan efter att ge sig av på egen hand en patriarkal dröm? Varför anklagar kritikerna den kvinnliga outsidern för att vara så egoistisk?

Semafor goes rebel rebel och springer ikapp ensamvargen. Vi bjuder in romanförfattarna Agneta Klingspor (Stängt pga hälsosjäl) och Sofia Nordin (Det händer nu) och till en kväll om den kvinnliga outsidern som litterär gestalt. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Aase Bergs Uggla och vi presenterar den colombianske författaren Andrés Caicedo på svenska, i översättning av Annakarin Thorburn.

Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Välkomna till Semafor!

Semafor went language game

A: I begynnelsen skapade poeten ordet. Poeten sade: Ord, bli till. Och ordet blev till. Och poeten såg att ordet var gott.

E: På den första dagen förstod poeten att ordet och gott var olika saker. Och hon skilde substantiven från adjektiven.

A: Poeten sade: Substantiv är namn på ting. Till exempel boll och ring.

E: Poeten sade: Adjektiven sen oss lär. Hurdana tingen är. Glada, snälla, rara. Sådana som vi ska vara.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

E: På en andra dagen förstod poeten att det var den andra dagen. Hon förstod att hon förstod, och hon skiljde verben från räkneorden.

A: Poeten sade: Verb är sånt som man kan göra. Känna, kramas, se och röra.

E: Poeten sade: Räkneord som ett, två, tre. Det är nåt att räkna med.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

E: På den tredje dagen förstod poeten att hon hade blivit till hon. Hon förstod att till var en förutsättning för blivandet. Och hon skiljde pronomen från prepositioner.

A: Poeten sade: Pronomen som den och det. Används för det man ändå vet.

E: Poeten sade: Prepositioner före substantiven står. Det blir till jul, vid påsk eller i vår.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

E: På den fjärde dagen förstod poeten att hon hade misstagit sig kring adjektivet. Hon förstod att gott i själva verket var ett adverb.

A: Poeten sade: Adverben används lätt. För rum, tid, och sätt.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

A: På den femte dagen förstod poeten att något stod mellan kvällen och morgonen. Hon förstod att det rörde sig om konjunktionen.

E: Poeten sade: Konjunktioner som och, för och då. Kan göra meningar så långa så.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

E: På den sjätte dagen förstod poeten att något saknades. Hjälp, vad fan kan det vara, sade poeten. Hon förstod då genast att hon menade interjektionen.

A: Poeten sade: Interjektioner säger vad vi känner. När det värker, svider och bränner.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

A: Så skapades språket och ordklasserna. Den sjunde dagen hade poeten fullbordat sitt verk.

E: På den sjunde dagen behövde poeten vila. Ingen plats passade bättre för detta än Högkvarteret.

A: Välkomna till Semafor goes language game.