Semafor went language game

A: I begynnelsen skapade poeten ordet. Poeten sade: Ord, bli till. Och ordet blev till. Och poeten såg att ordet var gott.

E: På den första dagen förstod poeten att ordet och gott var olika saker. Och hon skilde substantiven från adjektiven.

A: Poeten sade: Substantiv är namn på ting. Till exempel boll och ring.

E: Poeten sade: Adjektiven sen oss lär. Hurdana tingen är. Glada, snälla, rara. Sådana som vi ska vara.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

E: På en andra dagen förstod poeten att det var den andra dagen. Hon förstod att hon förstod, och hon skiljde verben från räkneorden.

A: Poeten sade: Verb är sånt som man kan göra. Känna, kramas, se och röra.

E: Poeten sade: Räkneord som ett, två, tre. Det är nåt att räkna med.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

E: På den tredje dagen förstod poeten att hon hade blivit till hon. Hon förstod att till var en förutsättning för blivandet. Och hon skiljde pronomen från prepositioner.

A: Poeten sade: Pronomen som den och det. Används för det man ändå vet.

E: Poeten sade: Prepositioner före substantiven står. Det blir till jul, vid påsk eller i vår.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

E: På den fjärde dagen förstod poeten att hon hade misstagit sig kring adjektivet. Hon förstod att gott i själva verket var ett adverb.

A: Poeten sade: Adverben används lätt. För rum, tid, och sätt.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

A: På den femte dagen förstod poeten att något stod mellan kvällen och morgonen. Hon förstod att det rörde sig om konjunktionen.

E: Poeten sade: Konjunktioner som och, för och då. Kan göra meningar så långa så.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

E: På den sjätte dagen förstod poeten att något saknades. Hjälp, vad fan kan det vara, sade poeten. Hon förstod då genast att hon menade interjektionen.

A: Poeten sade: Interjektioner säger vad vi känner. När det värker, svider och bränner.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

A: Så skapades språket och ordklasserna. Den sjunde dagen hade poeten fullbordat sitt verk.

E: På den sjunde dagen behövde poeten vila. Ingen plats passade bättre för detta än Högkvarteret.

A: Välkomna till Semafor goes language game.