Torsdag den 4 november: Semafor goes language game

"Rah, rah, ah, ah, ah, ah, Roma, roma, ma, Gaga, ooh, la, la” , sjunger Lady Gaga. I den svenska samtidspoesin är varenda stavelse viktig. Diktens material är språket. Språket är vårt sätt att relatera till verkligheten. Verkligheten skrivs ständigt om i dikten.

Är språkets gränser universums gränser? Varför upprepar sig dikten hela tiden? Vilken är den viktigaste ordklassen för en samtidspoet? Kan datorer skriva poesi eller skriver de bara ut den?

Semafor goes language game och bjuder in poeterna Christina Kullmann (Print, OEI editör) och Helena Österlund (Ordet och färgerna, Albert Bonniers) till en kväll om språklek på liv och död. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Eva-Stina Byggmästars diktsamling Vagga liten vagabond.


Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Välkomna till Semafor!

Semafor went urban

E: Hej och välkomna till Semafors litterära stadsvandring. Vi kommer att ta er med er in i stadens och litteraturens övergivna byggnader, stängda rum och underjordiska gångar. Tillsammans ska vi lämna samtidsromanens hemmavana villakvarter och ger oss ut i das unheimliche.

A: Längsmed korridorens väggar finns oändligt många dörrar. Vi öppnar den närmsta och vi kommer in i en ellipsformad amfiteater, 100.000 kubikmeter sten sammanhållen med 300 ton järnklämmor, doriska, ioniska, korintiska kolumner. Genom en anslutande dörr kliver vi in i en paviljong.

E: Kan vi hitta till litteraturens skyddsrum?

A: Vi tar oss uppför paviljongens trappor, ser ut genom de höga fönstren, ned mot vattnet och himlen, förgylld av solens sista strålar. Utifrån sköterskans rum kan vi överblicka salen, de tomma sängarna uppställda sida vid sida. Här finns inte många dörrar, men det finns en väg ut.

E: Varför är vi inte i Paradiset?

A: Vi träder in i ett palats av glas, ett överdimensionerat växthus, tjugo meter i takhöjd. Från ett av gallerierna blickar vi ned mot mässgolvet. Välkommen till världsutställningen, välkommen till Kristallpalatset, välkommen till varufetischismen, inträde tre guineas.

E: Är undrens tid förbi?

A: En gång var detta stadens högsta byggnad, ingen skulle kunna blicka in i den. Vi står i ett av husets 9999,5 rum (himlens gud har sin boning i 10.000). Sedan den siste kejsaren flydde härifrån 1924 har utrymme efter utrymme öppnats för allmänheten. Innan vi fortsätter vår rundtur tar vi en frappucino i den förbjudna stadens Starbuck.

E: Varför finns det inga Starbucks i Stockholm?

A: Vi står på en barterrass och blickar ut över Stockholm. Solen står över byggkranarna i Liljeholmen och skjuter hela kvastar av strålar mot öster; de går genom det stigande galleribygget vid Bergsundsstrand, de ilar fram över Citybanepråmarna, klättrar upp till Å:et i Åhlénsbyggnaden, lyser upp Lidingös medborgargarde och tonar bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där de attraktiva skärgårdstomterna ligger.

E: Var hittar vi närmsta tunnelbana?

A: Utanför Skanstulls station sitter en vit kanin, den hoppar iväg i riktning Nytorget. Vi följer den till en rosa neonskylt och öppnar porten, vi faller ner i kaninhålet. Har vi landat i litteraturens skyddsrum?

E: Välkomna till Semafor goes urban.

Torsdag den 7 oktober: Semafor goes urban

”It’s like a jungle sometimes, it makes me wonder how I keep from going under”, sa Grandmaster Flash. Semafor letar sig in i stadens och samtidslitteraturens övergivna byggnader, stängda rum och underjordiska gångar. Lämnar romanens hemmavana villakvarter och ger sig ut i det unheimlich.

Går det hemliga kulvertar mellan stadsbyggnadsplaneringen och poesin? Måste historien om flanören alltid följa samma innötta väg? Hur får vi skrivandet att sprawla ut bortom stadens och berättelsens kärna? Kan vi hitta till litteraturens skyddsrum?

Semafor goes urban och utforskar stadens och litteraturens arkitektur tillsammans med Göran Dahlberg (Hemliga städer) och Lars Mikael Raattamaa (Samlade dikter).

Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Marie Silkebergs Material. Vi presenterar också den kinesiske författaren Huan Yan på svenska, i Anna Gustafsson Chens översättning.

Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Välkomna till Semafor!

Sextio minuter Semafor

Foto: Amanda Idberg

Under bokmässan 2010 gästspelade Semafor i Rum för poesi en timme under torsdagen, fredagen och lördagen. Vi talade om poesi & översättning, poesi & populärkultur och poesi & våld.

Stort tack till de fantastiska deltagarna i "Sextio minuter Semafor": Ida Linde, Sofia Stenström, Leif Holmstrand, Eva Ribich, Anna Hallberg och Ann Hallström.

Nästa torsdag, den 7 oktober, är Semafor tillbaka i Stockholm och på Högkvarteret. Då pratar vi om stadens och litteraturens arkitektur, Semafor goes urban, helt enkelt.

Inför Semafor goes urban

Semafor på Bok & bibliotek

Under Göteborgs bokmässa 2010 gästspelar Semafor i Rum för poesi (R2), torsdag, fredag och lördag klockan 15 (fullständigt schema till höger).

Kom dit och hör oss diskutera de här böckerna med poeter och översättare.

Semafor went confessional

E: Augustinus sitter vid skrivpulpeten med en gåspenna i handen. I bakgrunden hörs kyrkklockor och böner. Augustinus säger:

A: Jag bekänner, jag har använt självbiografin för att sprida tron på den enda och sanna Guden. Jag anklagar den hedniska världen och min bästis på lågstadiet. Förresten, det där jag skrev om att kvinnors röster borde förbjudas i kyrkan, jag ångrar mig. Jag hade ingen aning om att det skulle ge upphov till kastratsångare.

E: Läsaren ligger i soffan med en kopp varm choklad i handen. I bakgrunden visar TV:n ett avsnitt av Top Model säsong 5. Läsaren säger:

A: Jag bekänner, jag hinner knappt läsa klart en mening innan jag börjar tänka på annat. Jag anklagar katten som måste matas, tvätten som måste hängas, min personliga bankman som alltid är på semester. Förresten tycker jag att det är ett bra förslag, det här med en tunnelbanebutler som lägger livspussel åt en. Det är vad jag kallar ett solidariskt samhälle.

E: Heliga Birgitta vandrar på klostergården med en bibel i handen. I bakgrunden hänger Jesus på korset. Birgitta säger:

A: Jag bekänner, jag hittade på mina uppenbarelser för att få ett break i hushållsarbetet. Jag anklagar min svärmor och Martin Luther. Förresten, det där som Strindberg skrev om att jag var härsklysten och ville ha makt över männen, precis så var det. Det enda jag ångrar är att jag inte lyckades bättre.

E: Förläggaren sitter vid konferensbordet med rödpennan i handen. I bakgrunden syns årets bäst säljande titel. Förläggaren säger:

A: Jag bekänner, jag vill egentligen bara ge ut färgglada kokböcker. Jag anklagar lågkonjunkturen och den torftiga matkulturen i Sverige. Förresten tycker jag att vi lever i ett land som är så litet att det inte finns någon mening med att ha ett eget språk. Vi borde börja läsa och skriva på engelska, for sure.

E: August Strindberg vandrar på Östermalm med en käpp i handen. I bakgrunden myllrar alla hans rivaler och fiender. Strindberg säger:

A: Jag bekänner, det där med Heliga Birgitta var väl mest en fråga om avundsjuka. Jag anklagar min första hustru, min andra hustru och Ellen Key. Förresten var min eld inte alls störst i Sverige, jag ville bara att landets pyromaner skulle haja till.

E: Kritikern sitter i baren med en Staropramen i handen. I bakgrunden hörs Velvet Undergrounds I’ll be your mirror. Kritikern säger:

A: Jag bekänner, jag läste bara halva boken den här gången och bläddrade snabbt igenom resten. Jag anklagar förkylningen, bakfyllan efter Manilla, och mitt dåliga frilansarvode. Förresten undrar jag varför ingen pratar om hur mycket litteraturen parasiterar på kritiken.

E: Victoria Benedictsson står i rökrummet med en cigarr i handen. I bakgrunden syns hennes dammiga målarfärger: Benedictsson säger:

A: Jag bekänner, jag var helt ointresserad av Georg Brandes. Jag uppsökte honom bara för att få en skjuts i karriären. Jag anklagar alla som tolkat mina böcker i biografiska termer. Förresten var Ernst Ahlgren inte min enda täckmantel. August Strindberg var också en pseudonym jag använde.

E: Författaren sitter i biktbåset med en laptop i handen. I bakgrunden syns boktravar som når ända upp till himlen. Författaren säger:

A: Jag bekänner, jag har gjort livet till mitt ämne, jag har släpat allt i smutsen utan att få något ut av det, inte ens någon ordentlig royalty. Jag anklagar mina vänner, mina fiender, mig själv och mina läsare. Förresten är varenda ord jag skriver sant. Eller: tro inte ett ord av vad jag skriver.

E: Välkomna till Semafor goes confessional.