Vad hände sen?

Sedan Semafor drog igång hösten 2009 har vi gästats av ett antal högaktuella författare. Några av dem har talat om böcker så aktuella att de inte ens har haft fysisk form. När vi nu närmar oss bokåret 2011 är det hög tid för en rapport om vad som har hänt med böckerna.

Kristofer Folkhammar pratade parrelationer på Semaforscenen i oktober 2009, utifrån romanen Isak & Billy, som var antagen för utgivning 2011. Från och med januari kommer kärlekshistorien med taglinen ”Love is a battlefield” följdriktigt att synas på bokdiskarna.

Under rubriken Semafor goes old school talade forskaren Sara Edenheim om historien och det fruktbara i ett anakronistiskt synsätt. I vår kommer hennes bok Anakronism ut i serien Glänta hardcore.

Foto: Laurent Denimal

I våras talade Elisabeth Hjorth om Gud med Ann Jäderlund, ett samtal som också fortsatte genom nättidskriften Ett lysande namn. I februari utkommer den roman som publiken då fick höra ett utdrag av, Hängivelsen.

Foto: Felix Bridell

Den första april pratade Semafor humor med Sanne Näsling, som också läste fina utdrag ur sin Kapitulera omedelbart eller dö. Från och med mars kommer man att kunna läsa boken i sin helhet, när den ges ut av Rabén & Sjögren.

Foto: Emi-Simone Zawall

Pär Thörns bok Land skall med lag byggas hade knappt hunnit komma ut när han och Linn Hansén diskuterade lagen och litteraturen i januari. Under 2010 har han hunnit få ut ytterligare två böcker, Röda rummet (alfabetisk) på Drucksache förlag och Alla platser där du inte läser detta som utges av åttioårsjubilerande Rönnells antikvariat.

Foto: Mia Carlsson

En annan produktiv författare, Helena Granström, berättade redan när hon gästade Semafor i maj att hon hade två böcker på gång framöver. Den ena, Det barnsliga manifestet, har sedan dess hunnit utkomma på Ink förlag. Den andra boken, Infans, utger Natur och kultur i januari.

Semafor went rebel rebel

E: Den manlige konstnärens liv är tillspetsat och turbulent. Han är en fri själ som inte låter sig snärjas av sociala konventioner. Visst, han har ett problematiskt förhållande till kvinnor. Men det är bara för att han älskar dem så mycket.

A: Den kvinnliga konstnärens liv är trist och tillrättalagt. Hon är en orolig själ som har svårt att anpassa sig till sociala konventioner. Visst, hon har ett öppet förhållande. Men det var inte hon som ville det.

E: Den manlige konstnären går på jakt. Hans liv bildar en enda lång fiskehistoria.

A: Den kvinnliga konstnären går under. Hennes liv bildar en enda lång psykiatrihistoria.

E: Den manlige konstnären är häpnadsväckande viril, en gråsprängd grizzlybjörn, en massiv kraftkarl.

A: Den kvinnliga konstnären är häpnadsväckande ostylad, en grånad svullhäxa, en massiv surfitta.

E: Den manlige konstnären skriver om starka män och sköra kvinnor.

A: Den kvinnliga konstnären skriver om starka män och sköra kvinnor.

E: Den manlige konstnären är ett ickebegrepp. Han utgör det normala.

A: Den kvinnliga konstnären är ett ickebegrepp. Hon utgör det onormala.

E: Välkomna till Semafor goes rebel rebel.

Torsdag den 2 december: Semafor goes rebel rebel

”Jag tror på den ensamma människan, på henne som vandrar ensam”. Så skrev Gunnar Ekelöf 1941. I den svenska samtidsromanen är det oftast mannen som är ute och spatserar på egen hand. Från Ulf Lundell till Per Hagman, från Kunzelmann till Kunzelmann, har han promenerat upp och ner för stadsgator och åberopat rätten att ställa sig utanför alla sammanhang.

Finns den kvinnliga litterära outsidern? Hur ser en feministisk skälmroman ut? Kan en kvinnlig romanfigur spåra ur utan att stämplas med en psykiatrisk diagnos? Kan hon vara både excentrisk och hyllad? Är längtan efter att ge sig av på egen hand en patriarkal dröm? Varför anklagar kritikerna den kvinnliga outsidern för att vara så egoistisk?

Semafor goes rebel rebel och springer ikapp ensamvargen. Vi bjuder in romanförfattarna Agneta Klingspor (Stängt pga hälsosjäl) och Sofia Nordin (Det händer nu) och till en kväll om den kvinnliga outsidern som litterär gestalt. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Aase Bergs Uggla och vi presenterar den colombianske författaren Andrés Caicedo på svenska, i översättning av Annakarin Thorburn.

Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Välkomna till Semafor!

Semafor went language game

A: I begynnelsen skapade poeten ordet. Poeten sade: Ord, bli till. Och ordet blev till. Och poeten såg att ordet var gott.

E: På den första dagen förstod poeten att ordet och gott var olika saker. Och hon skilde substantiven från adjektiven.

A: Poeten sade: Substantiv är namn på ting. Till exempel boll och ring.

E: Poeten sade: Adjektiven sen oss lär. Hurdana tingen är. Glada, snälla, rara. Sådana som vi ska vara.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

E: På en andra dagen förstod poeten att det var den andra dagen. Hon förstod att hon förstod, och hon skiljde verben från räkneorden.

A: Poeten sade: Verb är sånt som man kan göra. Känna, kramas, se och röra.

E: Poeten sade: Räkneord som ett, två, tre. Det är nåt att räkna med.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

E: På den tredje dagen förstod poeten att hon hade blivit till hon. Hon förstod att till var en förutsättning för blivandet. Och hon skiljde pronomen från prepositioner.

A: Poeten sade: Pronomen som den och det. Används för det man ändå vet.

E: Poeten sade: Prepositioner före substantiven står. Det blir till jul, vid påsk eller i vår.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

E: På den fjärde dagen förstod poeten att hon hade misstagit sig kring adjektivet. Hon förstod att gott i själva verket var ett adverb.

A: Poeten sade: Adverben används lätt. För rum, tid, och sätt.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

A: På den femte dagen förstod poeten att något stod mellan kvällen och morgonen. Hon förstod att det rörde sig om konjunktionen.

E: Poeten sade: Konjunktioner som och, för och då. Kan göra meningar så långa så.

A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

E: På den sjätte dagen förstod poeten att något saknades. Hjälp, vad fan kan det vara, sade poeten. Hon förstod då genast att hon menade interjektionen.

A: Poeten sade: Interjektioner säger vad vi känner. När det värker, svider och bränner.

E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

A: Så skapades språket och ordklasserna. Den sjunde dagen hade poeten fullbordat sitt verk.

E: På den sjunde dagen behövde poeten vila. Ingen plats passade bättre för detta än Högkvarteret.

A: Välkomna till Semafor goes language game.

Inför Semafor goes language game

Torsdag den 4 november: Semafor goes language game

"Rah, rah, ah, ah, ah, ah, Roma, roma, ma, Gaga, ooh, la, la” , sjunger Lady Gaga. I den svenska samtidspoesin är varenda stavelse viktig. Diktens material är språket. Språket är vårt sätt att relatera till verkligheten. Verkligheten skrivs ständigt om i dikten.

Är språkets gränser universums gränser? Varför upprepar sig dikten hela tiden? Vilken är den viktigaste ordklassen för en samtidspoet? Kan datorer skriva poesi eller skriver de bara ut den?

Semafor goes language game och bjuder in poeterna Christina Kullmann (Print, OEI editör) och Helena Österlund (Ordet och färgerna, Albert Bonniers) till en kväll om språklek på liv och död. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Eva-Stina Byggmästars diktsamling Vagga liten vagabond.


Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Välkomna till Semafor!

Semafor went urban

E: Hej och välkomna till Semafors litterära stadsvandring. Vi kommer att ta er med er in i stadens och litteraturens övergivna byggnader, stängda rum och underjordiska gångar. Tillsammans ska vi lämna samtidsromanens hemmavana villakvarter och ger oss ut i das unheimliche.

A: Längsmed korridorens väggar finns oändligt många dörrar. Vi öppnar den närmsta och vi kommer in i en ellipsformad amfiteater, 100.000 kubikmeter sten sammanhållen med 300 ton järnklämmor, doriska, ioniska, korintiska kolumner. Genom en anslutande dörr kliver vi in i en paviljong.

E: Kan vi hitta till litteraturens skyddsrum?

A: Vi tar oss uppför paviljongens trappor, ser ut genom de höga fönstren, ned mot vattnet och himlen, förgylld av solens sista strålar. Utifrån sköterskans rum kan vi överblicka salen, de tomma sängarna uppställda sida vid sida. Här finns inte många dörrar, men det finns en väg ut.

E: Varför är vi inte i Paradiset?

A: Vi träder in i ett palats av glas, ett överdimensionerat växthus, tjugo meter i takhöjd. Från ett av gallerierna blickar vi ned mot mässgolvet. Välkommen till världsutställningen, välkommen till Kristallpalatset, välkommen till varufetischismen, inträde tre guineas.

E: Är undrens tid förbi?

A: En gång var detta stadens högsta byggnad, ingen skulle kunna blicka in i den. Vi står i ett av husets 9999,5 rum (himlens gud har sin boning i 10.000). Sedan den siste kejsaren flydde härifrån 1924 har utrymme efter utrymme öppnats för allmänheten. Innan vi fortsätter vår rundtur tar vi en frappucino i den förbjudna stadens Starbuck.

E: Varför finns det inga Starbucks i Stockholm?

A: Vi står på en barterrass och blickar ut över Stockholm. Solen står över byggkranarna i Liljeholmen och skjuter hela kvastar av strålar mot öster; de går genom det stigande galleribygget vid Bergsundsstrand, de ilar fram över Citybanepråmarna, klättrar upp till Å:et i Åhlénsbyggnaden, lyser upp Lidingös medborgargarde och tonar bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där de attraktiva skärgårdstomterna ligger.

E: Var hittar vi närmsta tunnelbana?

A: Utanför Skanstulls station sitter en vit kanin, den hoppar iväg i riktning Nytorget. Vi följer den till en rosa neonskylt och öppnar porten, vi faller ner i kaninhålet. Har vi landat i litteraturens skyddsrum?

E: Välkomna till Semafor goes urban.