Torsdag den 2 september: Semafor goes confessional

"Ich Ich Ich Ich”, skrev Sylvia Plath 1963. I den svenska samtidslitteraturen bekänner jaget färg som aldrig förr. Både egna och andras skelett dras fram ur garderoben, huvudpersonen avslöjar allt om urartade branschfester och kartlägger sitt eget själsliga tillstånd. Från Augustinus till Rousseau, från Boye till Brøgger har bekännelsen varit en explosiv genre, någonstans mellan självbiografi och "självbiografi", politisk pamflett och dagbok.

Är den sanna berättelsen en genre inom skönlitteraturen eller befinner den sig utanför? Hur konstruerar författaren sin bekännelse när hon vet att den kommer att läsas biografiskt? Har dagboken trots sin jagcentrering någon kollektivistisk potential? Och vilka är egentligen banden mellan att bekänna och att anklaga?

Semafor goes confessional och avslöjar sina innersta hemligheter. Vi bjuder in författarna Maria Zennström (Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek?) och Maja Lundgren (Mäktig tussilago) till ett samtal om bekännelsen som besatthet och form. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Karl Ove Knausgårds självbiografi Min kamp och vi introducerar Bruno Schulz brev på svenska, i översättning av Emi-Simone Zawall.

Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.

Semafor är strax tillbaka

Under sommaren har vi vilat upp oss efter vårens sex salonger, som avslutades med succépoesifestival den 3 juni. Men nu dröjer det inte länge förrän vi är tillbaka igen: Den 2 september inleder Semafor sin höstsäsong. Vi ses då!

Inför Semafor goes CLT/CLT goes Semafor

Semafor went scientific

A: "Semafor goes scientific".

E: En studie i relationen mellan science och fiction i den svenska samtidslitteraturen.

A: Uppsats för examina på avancerad nivå, Högkvarterets universitet, litterära institutionen.

E: Handledare: Helena Granström och Jonas Brun.

A: Syfte: Att påvisa sambanden mellan den svenska samtidslitteraturen och aktuella naturvetenskapliga rön, samt undersöka vad som gör vetenskapen vetenskaplig och litteraturen litterär.

E: Bakgrund: Under 1800-talet gick litteratur och naturvetenskap hand i hand, de var nästan samma sak. Men när August Strindbergs alkemiska experiment visade att författare inte hade fallenhet för vetenskap beslöt man sig för att skilja dem åt. De senaste decennierna har önskan om en litterär vetenskap och en vetenskaplig litteratur på nytt trätt fram i ljuset.

A: Metod: Vetenskapen infiltrerar alla aspekter av det mänskliga livet. Den finns i vårt DNA, i blyertsen och det vita pappret. Vetenskapen finns i hårdvaran och mjukvaran, i fingrarna som rör sig över tangentbordet. Vetenskapen finns i metaforen och intrigen, i språkets minsta betydelsebärande beståndsdel. Vetenskapen står för strukturen och logiken, litteraturen står för kaoset och kreativiteten. Men i samtidslitteraturen har rollerna börjat förskjutas. Litteraturen blir strukturerad och allt mindre kaosartad.

E: Referenser: En genomgång av aktuell litteratur på ämnet ger vid handen att vetenskapen tagit allt större plats i litteraturen, på en innehållslig såväl som på en formmässig nivå. Böckerna organiseras numera efter matematiska modeller, poesin behandlar fysikaliska lagar och prosan beskriver okända amfibier. Vetenskapens litterära eftergifter är dock mindre.

A: Hypotes: Om litteraturen och vetenskapen ska närma sig varandra igen kräver litteraturen större inflytande över vetenskapen. För varje reaktion en motsatt reaktion: metaforen måste få tillträde till uppsatser och avhandlingar, ordets performativa potential måste ta plats i kemiska formler. Litteraturens fullkomliga brist på nödvändighet måste också bli vetenskapens. Vetenskapen bör lika lite som litteraturen handla om utveckling, framsteg, tillväxt.

E: Slutsats: Välkomna till Semafor goes scientific.

Torsdag den 3 juni: Semafor goes CLT - en poesifestival

Under snart ett års tid har Copacabanas Litterära Tisdagsklubb och litteratursalongen Semafor på varsitt håll försett Stockholm med Sveriges bästa samtidslitteratur.

Nu har Semafor bjudit in femton av CLT:s gäster från det gångna året till sin scen på Högkvarteret, för en gemensam säsongsavslutning.

Det blir en poesifestival mellan hägg och syrén, det blir bättre än någonsin.

Kvällen är indelad i tre akter, och efteråt blir det klubb fram till midnatt.Inträdet är som vanligt en Selma.

Välkomna till Semafor goes CLT!

Program

19.00 – 19.30

Daniel Neurath Ossnevs/ Helena Granström/ Niclas Nilsson/ Hanna Nordenhök/ Jenny Tunedal

20.00 – 20.30

Kajsa Sundin/ Martina Lowden/ Ulrika Revenäs Strollo/ Malte Persson/ Ida Säll

21.00 – 21.30

Mara Lee/ Helena Boberg/ Johan Jönson/ Hanna Hallgren/ Marie Silkeberg

Efter läsningarna spelar Per Nyström och Ulrika Revenäs Strollo skivor fram till midnatt.

Torsdag den 6 maj: Semafor goes scientific

Heisenbergs osäkerhetsprincip, Mandelbrots fraktaler, Schrödingers katt och Pavlovs hundar. I den svenska samtidslitteraturen experimenteras det som aldrig förr, dikterna struktureras enligt matematiska modeller och ingen romanfigur kan någonsin bestämmas till både rörelse och position.

På vilket sätt kan litteraturen vara vetenskaplig och hur är vetenskapen litterär? Är astronomin lika performativ som poesin? Hur skiljer sig författaren och forskarens sätt att kartlägga världen? Vilka är egentligen banden mellan science och fiction?

Semafor goes scientific och undersöker den svenska samtidslitteraturens falsifierbarhet. Vi bjuder in essäisten och matematikern Helena Granström (Natur och Kultur) samt poeten och prosaisten Jonas Brun (Albert Bonniers förlag) till ett samtal om vetenskap som tema och litterär inspiration. Tova Gerge gör ett framträdande utifrån Johannes Heldéns senaste diktsamling Science fiction och vi introducerar den mongoliske poeten T-Ö Erdenetsogt på svenska, i Joar Tibergs och Gunnar Svenssons tolkning.

Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning.

Semafor went hilarious

A: Hej och välkomna till TV4 och Efter tio med mig, Malou von Sievers. Efter pausen ska vi diskutera tantriskt sex. Men nu hälsar vi våra bokklubbsgäster Sanne Näsling och Sara Granér välkomna. Ni är här för att diskutera Mia Skäringers nyutkomna bok om 1 april. Det är ju som ni vet en skämttradition med långa anor: 1950 meddelade till exempel Göteborgs-Posten att Öland lossnat från havsbotten och flutit in mot den svenska kusten, 1962 informerade TV-nyheterna om att det räckte med att sätta en nylonstrumpa över rutan för att få bilden i färg. Sanne och Sara, kan ni dra er till minnes första gången ni blev utsatta för ett aprilskämt?

E: Hej och välkomna till Sveriges television och Babel. Mitt namn är Daniel Sjölin och idag uppmärksammar vi på ettan Sveriges egentliga nationaldag, den 1 april, med en temakväll om Stieg Larsson. Missa inte Milleniumserien som börjar klockan 21.30. Men först ska vi här i Babel ta oss an en bortglömd aspekt av vår svenska deckarkung: humoristen Stieg Larsson. Sara Granér och Sanne Näsling, ni har läst igenom Milleniumtriologin på jakt efter spår av aprilskämt. Vad har ni hittat? Ser ni några paralleller till era egna böcker?

A: Hej och välkomna till Semafor. Vi heter Athena Farrokhzad och Elise Karlsson. Humor är inget att skämta om. Humor är begärets mörka baksida, den privilegierades lyx och den förtrycktas bäst bevarade hemlighet. Det är de politiska implikationerna som gör kopplingen mellan första april och våldet så förfärande när de avtäcks. Förvänta er inte att ni ska ha roligt bara för att ni har kommit till en litteraturkväll med humortema. Man har inte roligare än man gör sig. Humorns hemliga källa är inte glädje, utan sorg. Dessutom: rikast är den vars nöjen kostar minst.