måndag 31 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
Torsdag den 3 februari: Semafor goes beyond borders
”I hela mitt liv skulle jag törsta och längta efter det som jag hade gått miste om innan jag fann det.” Så skrev Jean Rhys 1966. I den svenska samtidslitteraturen rör sig skildringen av landsflykten mellan nostalgi och protest, poesi och prosa, reportage och experiment, fantasi och släktkrönika. Exilen är en avbruten livsberättelse, med en mängd möjliga fortsättningar.
Med vilka ord kan man skriva om exilen? Kan litteraturen över huvud taget vittna om exilens erfarenhet? Hur ser exillitteraturens karta ut, har den ett centrum och en periferi? Varför är nostalgin livsfarlig? Är exilen hemort för allt skrivande? Och vad innebär det att skriva på bödlarnas språk?
Semafor goes beyond borders och bjuder in poeten Khashayar Naderehvandi (Om månen alls syntes) och Azar Mahloujian (Möter dig i Lanarca) till en kväll om exilens litteratur. Vår nya performanceartist Imri Sandström gör ett framträdande utifrån Andrzej Tichýs roman Fält och vi presenterar en uruguayansk poet på svenska, i Annakarin Thorburns översättning.
Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.
Med vilka ord kan man skriva om exilen? Kan litteraturen över huvud taget vittna om exilens erfarenhet? Hur ser exillitteraturens karta ut, har den ett centrum och en periferi? Varför är nostalgin livsfarlig? Är exilen hemort för allt skrivande? Och vad innebär det att skriva på bödlarnas språk?
Semafor goes beyond borders och bjuder in poeten Khashayar Naderehvandi (Om månen alls syntes) och Azar Mahloujian (Möter dig i Lanarca) till en kväll om exilens litteratur. Vår nya performanceartist Imri Sandström gör ett framträdande utifrån Andrzej Tichýs roman Fält och vi presenterar en uruguayansk poet på svenska, i Annakarin Thorburns översättning.
Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.
Etiketter:
Azar Mahloujian,
exil,
Khashayar Naderehvandi,
Semafor
måndag 13 december 2010
Vad hände sen?
Sedan Semafor drog igång hösten 2009 har vi gästats av ett antal högaktuella författare. Några av dem har talat om böcker så aktuella att de inte ens har haft fysisk form. När vi nu närmar oss bokåret 2011 är det hög tid för en rapport om vad som har hänt med böckerna.
Kristofer Folkhammar pratade parrelationer på Semaforscenen i oktober 2009, utifrån romanen Isak & Billy, som var antagen för utgivning 2011. Från och med januari kommer kärlekshistorien med taglinen ”Love is a battlefield” följdriktigt att synas på bokdiskarna.
Under rubriken Semafor goes old school talade forskaren Sara Edenheim om historien och det fruktbara i ett anakronistiskt synsätt. I vår kommer hennes bok Anakronism ut i serien Glänta hardcore.
![]() |
| Foto: Laurent Denimal |
![]() |
| Foto: Felix Bridell |
![]() |
| Foto: Emi-Simone Zawall |
![]() |
| Foto: Mia Carlsson |
fredag 3 december 2010
Semafor went rebel rebel
E: Den manlige konstnärens liv är tillspetsat och turbulent. Han är en fri själ som inte låter sig snärjas av sociala konventioner. Visst, han har ett problematiskt förhållande till kvinnor. Men det är bara för att han älskar dem så mycket.
A: Den kvinnliga konstnärens liv är trist och tillrättalagt. Hon är en orolig själ som har svårt att anpassa sig till sociala konventioner. Visst, hon har ett öppet förhållande. Men det var inte hon som ville det.
E: Den manlige konstnären går på jakt. Hans liv bildar en enda lång fiskehistoria.
A: Den kvinnliga konstnären går under. Hennes liv bildar en enda lång psykiatrihistoria.
E: Den manlige konstnären är häpnadsväckande viril, en gråsprängd grizzlybjörn, en massiv kraftkarl.
A: Den kvinnliga konstnären är häpnadsväckande ostylad, en grånad svullhäxa, en massiv surfitta.
E: Den manlige konstnären skriver om starka män och sköra kvinnor.
A: Den kvinnliga konstnären skriver om starka män och sköra kvinnor.
E: Den manlige konstnären är ett ickebegrepp. Han utgör det normala.
A: Den kvinnliga konstnären är ett ickebegrepp. Hon utgör det onormala.
E: Välkomna till Semafor goes rebel rebel.
torsdag 25 november 2010
Torsdag den 2 december: Semafor goes rebel rebel
”Jag tror på den ensamma människan, på henne som vandrar ensam”. Så skrev Gunnar Ekelöf 1941. I den svenska samtidsromanen är det oftast mannen som är ute och spatserar på egen hand. Från Ulf Lundell till Per Hagman, från Kunzelmann till Kunzelmann, har han promenerat upp och ner för stadsgator och åberopat rätten att ställa sig utanför alla sammanhang.
Semafor goes rebel rebel och springer ikapp ensamvargen. Vi bjuder in romanförfattarna Agneta Klingspor (Stängt pga hälsosjäl) och Sofia Nordin (Det händer nu) och till en kväll om den kvinnliga outsidern som litterär gestalt. Våra performanceartister Tova Gerge och Ylva Karlsson gör ett framträdande utifrån Aase Bergs Uggla och vi presenterar den colombianske författaren Andrés Caicedo på svenska, i översättning av Annakarin Thorburn.
Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.
Välkomna till Semafor!
Finns den kvinnliga litterära outsidern? Hur ser en feministisk skälmroman ut? Kan en kvinnlig romanfigur spåra ur utan att stämplas med en psykiatrisk diagnos? Kan hon vara både excentrisk och hyllad? Är längtan efter att ge sig av på egen hand en patriarkal dröm? Varför anklagar kritikerna den kvinnliga outsidern för att vara så egoistisk?
Högkvarteret öppnar som vanligt kl. 18.00, salongen pågår 20.00 till 22.00, och efteråt fortsätter diskussionen i baren, där mat och dryck finns till försäljning. Salongen ordnas i samarbete med ABF Stockholm och Föreningen Idyll.
Välkomna till Semafor!
Etiketter:
Aase Berg,
Agneta Klingspor,
Semafor,
Sofia Nordin
fredag 5 november 2010
Semafor went language game
A: I begynnelsen skapade poeten ordet. Poeten sade: Ord, bli till. Och ordet blev till. Och poeten såg att ordet var gott.
E: På den första dagen förstod poeten att ordet och gott var olika saker. Och hon skilde substantiven från adjektiven.
A: Poeten sade: Substantiv är namn på ting. Till exempel boll och ring.
E: Poeten sade: Adjektiven sen oss lär. Hurdana tingen är. Glada, snälla, rara. Sådana som vi ska vara.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
E: På en andra dagen förstod poeten att det var den andra dagen. Hon förstod att hon förstod, och hon skiljde verben från räkneorden.
A: Poeten sade: Verb är sånt som man kan göra. Känna, kramas, se och röra.
E: Poeten sade: Räkneord som ett, två, tre. Det är nåt att räkna med.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
E: På den tredje dagen förstod poeten att hon hade blivit till hon. Hon förstod att till var en förutsättning för blivandet. Och hon skiljde pronomen från prepositioner.
A: Poeten sade: Pronomen som den och det. Används för det man ändå vet.
E: Poeten sade: Prepositioner före substantiven står. Det blir till jul, vid påsk eller i vår.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
E: På den fjärde dagen förstod poeten att hon hade misstagit sig kring adjektivet. Hon förstod att gott i själva verket var ett adverb.
A: Poeten sade: Adverben används lätt. För rum, tid, och sätt.
E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
A: På den femte dagen förstod poeten att något stod mellan kvällen och morgonen. Hon förstod att det rörde sig om konjunktionen.
E: Poeten sade: Konjunktioner som och, för och då. Kan göra meningar så långa så.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
E: På den sjätte dagen förstod poeten att något saknades. Hjälp, vad fan kan det vara, sade poeten. Hon förstod då genast att hon menade interjektionen.
A: Poeten sade: Interjektioner säger vad vi känner. När det värker, svider och bränner.
E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
A: Så skapades språket och ordklasserna. Den sjunde dagen hade poeten fullbordat sitt verk.
E: På den sjunde dagen behövde poeten vila. Ingen plats passade bättre för detta än Högkvarteret.
A: Välkomna till Semafor goes language game.
E: På den första dagen förstod poeten att ordet och gott var olika saker. Och hon skilde substantiven från adjektiven.
A: Poeten sade: Substantiv är namn på ting. Till exempel boll och ring.
E: Poeten sade: Adjektiven sen oss lär. Hurdana tingen är. Glada, snälla, rara. Sådana som vi ska vara.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
E: På en andra dagen förstod poeten att det var den andra dagen. Hon förstod att hon förstod, och hon skiljde verben från räkneorden.
A: Poeten sade: Verb är sånt som man kan göra. Känna, kramas, se och röra.
E: Poeten sade: Räkneord som ett, två, tre. Det är nåt att räkna med.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
E: På den tredje dagen förstod poeten att hon hade blivit till hon. Hon förstod att till var en förutsättning för blivandet. Och hon skiljde pronomen från prepositioner.
A: Poeten sade: Pronomen som den och det. Används för det man ändå vet.
E: Poeten sade: Prepositioner före substantiven står. Det blir till jul, vid påsk eller i vår.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
E: På den fjärde dagen förstod poeten att hon hade misstagit sig kring adjektivet. Hon förstod att gott i själva verket var ett adverb.
A: Poeten sade: Adverben används lätt. För rum, tid, och sätt.
E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
A: På den femte dagen förstod poeten att något stod mellan kvällen och morgonen. Hon förstod att det rörde sig om konjunktionen.
E: Poeten sade: Konjunktioner som och, för och då. Kan göra meningar så långa så.
A: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
E: På den sjätte dagen förstod poeten att något saknades. Hjälp, vad fan kan det vara, sade poeten. Hon förstod då genast att hon menade interjektionen.
A: Poeten sade: Interjektioner säger vad vi känner. När det värker, svider och bränner.
E: Poeten såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
A: Så skapades språket och ordklasserna. Den sjunde dagen hade poeten fullbordat sitt verk.
E: På den sjunde dagen behövde poeten vila. Ingen plats passade bättre för detta än Högkvarteret.
A: Välkomna till Semafor goes language game.
Etiketter:
Christina Kullmann,
Gud,
Helena Österlund,
lek,
språk
tisdag 26 oktober 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








